(Dagens färg är
grå.) (sträcka ca: 1,5 mil, batteriet i telefonen tog slut)
Det var ett tag sen jag var ute på Göteborgs gator och sträckte ut mina lurviga, det har varit en sommar i sjukdomen och regnets tecken. Sen är jag liksom alla andra människor lat, eller så har jag planerat att gå ut och röra på mig och mötts av regn, rusk eller ett taskigt humör.
Som glattiga människor säger så finns det inga dåliga väder utan bara dåliga kläder, där anser jag att de har fel. Klart att man klarar sig bättre med ett regnställ än med paraply i det blåsiga göteborgska vädret, men då jag inte tycker om regnkläder och vill behålla åtminstonde en uns av värdighet står jag helldre över.
Efter en regnig dag i Göteborg möts man av papperskorgar fyllda till bädden med varken vin eller papper, utan sönderblåsta paraplyn med frustrerade och antagligen blöta föredetta ägare, detta spelar även in på minuskontot för paraplyt. Sen så har jag ganska mycket att hålla koll på när jag är ute och promenixerar, jag måste ha kaffe, snus, kamera, linjekarta och om man skulle tillföra ett paraply till ekvationen så skulle det antagligen inte gå jämt ut, men vad vet jag, matte har aldrig varit min starka sida.
Så nog med bortförklaringar, jag är lat och har inte haft tid och prioriterat annat.
Dagens promenerande (som egentligen hände för några veckor sedan) började som vanligt med att jag vuxen som jag är, tog på mig...
...skor. Kanske inte de mest ergonomiska och foträta men ändå.
Vinkade hejdå till...
...Svarta faran a.k.a Belse, a.k.a Bubben, a.ka. Belsebub, a.k.a Black queen of sheba, osv. osv. Jag har efter åtta år förlikat mig med tanken att jag faktiskt är en crazy cat woman och får väl stå mitt kast. Är även nöjd med att ha förevigat Katamaranen när hon klöser på något hon faktiskt får klösa på, istället för resten av möblemanget.
Jag drog mig i vilket fall mot Järntorget i mina för dagen inte allt för varma skor, här skulle jag möta upp min bättre hälft och dagens promenadsällskap.
Jag satte mig på en bänk och väntade på hans ankomst, när jag plötsligen...
...fick lust att kamma snedlugg, ha hundra hårspännen och försöka förstå mig på japansk kultur. Då jag satt mig på emo-bänken beslöt jag mig istället för att byta till deppmusik och efter ett tag av detta förflytta mig till vertikalt (känslo)läge istället.
Hittade min hälft och vi begav oss med spårvagn mot Frölunda torg där dagens promenixerande ska starta.
Vi ska ta oss ut mot Näset och Önnered, i mörkret tydligen.
Här försökte jag ta en miljöbild, det gick sådär. Det är fan mörkt nu.
Vid Ängås, svängde vi ner mot...
...Hult och...
...Askimsbadet tydligen.
Vid den här skylten började vi fundera över Askims Tor, om några kidz tagit bort G:t eller om det var någon annan slags förkortning eller om Askim har en alldeles egen Tor. När jag internetstalkar mig fram till svaret får jag fram att det åtminstonde finns två Tor i Askim, vet dock inte hur rangordningen mellan dessa två ser ut, men verkar dock mer troligt att det är en förkortning av torg.
På tal om
Askim;
"...omnämnes för första gången på 1200-talet som Askemshaeraed och ingick i den del av Danmark som tillföll Västergötland och Sverige först i mitten av 1200-talet. Åren 1613–1619 kom Askims härad tillfälligt åter i danska händer, då det ingick i den pant som hölls för Älvsborgs andra lösen, dock men med bibehållande av svensk lag."
Så jag har alltså varit på min andra utlandssemester i år, eller i alla fall om det varit för 401 år sen. Var ju tidigare i år i Norge då svartemossen varit norsk och en besvikelse till fornborg stod kvar som monument.
Då jag var ovetandes om allt detta som promenixerade vi vidare mot Hult och förbi ett koloniområde...
...som jag tog spektakulära bilder på. Man riktigt ser de små husen, som för övrigt i det här området inte är lika små som i andra koloniområden. Som ni antagligen kan se tydligt på bilderna ovan.
Kom fram till Välen och fortsatte min kamp mot mörkret och min kamera...
....nämen, kolla, ett suddigt kolonihus.
Kom fram till Gjutegården och strosilerade vidare genom mörkret...
...där jag upptäckte en såndär hundskylt. Fanns dock ingen lekpark i närheten, bara en gräsplätt, men kanske barnen i Gjutegården har tillräckligt fantasi för att förvandla nämna gräsplätt till en lekpark. Funderade även över pudlar, som typ inte varit inne sen åttiotalet, fick en uppsving 1988 med disneys Oliver och gänget, men verkar nuförtiden helt jävla ute.
Dock så finns det förvånadsvärt många
pudelrelaterade uttryck som verkar leva kvar i kölvattnet av pudelns forna hipphet.
Vi strosilerade vidare med pudeln i ryggen och mot nya äventyr...
Efter Hultsåsen, fick vi vända om och gå tillbaka förbi några hållplatser. Vi smög oss igenom ett radhus område där vissa hade väldigt fula häststatyer utanför sin port, vågade dock inte föreviga dessa. Vi gick vidare mot...
...där jag under fnissattacker började beskriva
50 shades of Grey, a.k.a 50 shades of lame eller såsom jag tänker, boken jag är mest förvånad över att en kvinna (utan koll på sin egen anatomi) har skrivit.
Här finns det även ett naturområde;
Tänkte att vi inte skulle promenera upp mot bronsåldersröset, då det liksom den överhypade Fornborgen säkert bara skulle vara en besvikelse. Kanske inte det bästa ljuset för att ta kort på nämnda stenröse, utan anar att det nog hade sett ut som mina episka kort på kolonistugorna.
Vi tog oss vidare mot Näset med stormsteg...
Vid Åkered ligger den...
...Sportarenan! Antagligen den enda i sitt slag.
Mot Näset! Pilar är bra, trots att jag inte är en cykel.
Här började husen bli väldans flåddiga...
...bakom den här häcken finns det en flåddig byggnad, det sprang även in en råtta på tomten, bara så ni vet.
Ändhållplatsen åt det här hållet, så det var dags att vända om. Här var sista gången jag tittade på min mobil innan den dog och då hade vi gått 1,1 mil. Så höftar lite med sträckan den här omgången.
Firar med lite vackra miljöbilder!
Här är en riktigt lyckad.
Vi gick förbi...
...Äventyrsgolf, som i mörkret mer såg ut som...
...skräckgolf.
Nu började hungern göra sig påmind och vi hittade en affär med...
...förnödenheter värd en kung, det vill säga festis och nötblandning. Kung och kung, iofs, det var ju knappast
tulpaner men borde duga för oss vanliga dödliga. Annars kan man ju alltid flåda på med två döda fiskar för priser av en rätt...
Vi promenerade i vilket fall med något mer energi vidare...
...mot brungatan, där det fanns...
...kulturhistoriskt bebyggelse, som vi pga mörkret knappt såg skymten av, så vi promenerade vidare till...
...Hallekärsgatan
...där det finns hus som ser ut som trappor, eller om ni så vill stairways to heaven.
Vid Önnereds brygga, finns det antagligen både en bygga och en fin utsikt, vi såg varken eller och...
...drack festis istället.
Husen är dyra här.
Vi vände om och började vandringen tillbaka till resans mål, Fröunda torg.
Fann en äcklig kudde...
...en hållplats och...
...en väldigt kvaddad och gammal moped.
Promenerade vidare mot Frölunda...
...och efter Åkerberget förbi hållplatser jag redan besökt.
Hittade Frölunda torg och en förbindelse mot staden och kvällsmat.
Lite kuriosa på vägen;
Det fanns ingen propaganda längst vägen som vi kunde urskilja, tycker dock att SD:s senaste turer räcker för att hålla mig vid gott mod ett tag framöver.
