32.

(Dagens färg är grön)

Dagens promenerande är egentligen söndagens strapats, har dock varit lite seg med att uppdatera. Dels eftersom jag är ganska seg av naturen, men även för att jag har bråkat med tele2 och idag har jag äntligen efter många om, men och svordomar fått både telefon, abonnemang och simkort att fungera samtidigt.

Har investerat i en såndär smart telefon, tillskillnad från den idiotiska jag hade innan. Detta kommer inte påverka mitt promenerande avsevärt dock, har redan bestämt mig för att inte börja fuska med kartor och gps och annat tjafs, det tar bort lite av charmen anser jag. Ska däremot med hjälp av teknikens under undersöka hur många kilometer jag avverkar på en strapats, mest för mitt eget höga nöje men även för att skramla ihop lite skrytpoäng.

Söndagens promenerande var beläget på Sveriges fjärde största ö, nämligen Hisingen. Efter nån dag i soffan behövdes solljus och de där åtråvärda d-vitaminerna som Moderskapet alltid pratar om. Jag var hemma hos karln, så tog med mig kameran, karln och kämparglöden ut i det fria.

Vi tog vägen genom Svarte Mosse mot Volvo Torslanda, det är en väldigt trevlig väg. Det skadade förvisso inte att det var strålande sol och sällskapet var gott.

Tog en väldigt vacker bild på vattenresoaren, den ser ganska mycket ut som ett rymdskepp och jag antar att det är hit liv från främmande planeter kommer skapa sin första kontakt.

Det var ganska många som hade samma idé som oss, så skogen var fullproppad av människor som motionerade eller fin gick. Hon framför oss med bandana och jeanskjol började motionera efter ett tag, löpning går tydligen i alla kläder och väder.

Vi strövade på ett tag innan...

 ...vi förstod vart vi faktiskt var. Fick senare av diverse skyltar och det där internet reda på att Svarte Mosse (Pdf)  tidigare har kallats för Sjumilaskogen, men hur jag än letade hittade jag inte någon retarderad björn som gömde sig ,halsandes honung.

Vi strosilerade längre in, och inte en enda gris, tiger eller kängru var i sikte, däremot...

en smilie.

Vi hittade även spår efter var som bara kan vara bävrar, för inte kunde det vara vinden eller kidz.

Promenerade vidare och njöt av vädret och...

...utsikten.

Hittade en skylt som visade att vi var påväg åt rätt riktning...

...har alltid trott att det hette Volvo Penta, men jag är inte den som inte kan medge sina misstag.

Tänkte ta en liten paus nu och ge mig in i svamparnas värld, jag kan allt nu.

Man ska INTE äta råa murklor, detta lärde jag mig som liten av den berömda metoden trail-and-error. Ett inte så glatt moderskap och ganska många framtvingade kräkningar. 

Tycker det är intressant att de har med denna svamp då, om man inte ska äta den, så känns ju MATsvampskolan som ett tveksamt publicitetverksamhet.

Det är lite intressant att de dubbar den till trollerisvamp utan att förklara varför. Flyger det gnistor om den? Är det Gandalfs favoritsvamp? Äter Harry Potter den smörstekt på mackan? Gör Joe Labero stuvning? Frågorna är många, svaren är få.

Riskorna - rinner!

Ibland så kan jag undra åt vem dessa skyltar riktar sig. För de erfarna svampjägarna så måste detta bara vara hittepå och lull lull. Men för oss andra som inte vet någonting så känns informationen knapp och inte direkt informativ eller någon överdriven hjälp i en eventuell svampmasaker.

Ansträng dig inte ens, köp den!

Känner hur insperationen till mig som eventuell svampaspirant spirar.

Ok, jag tror att får- och lammtickan äter brödtickan om jag ska vara ärlig.

Ha, så man måste alltså smaka på dem för att veta om de är giftiga eller inte. Satte skrocket i halsen och promenixerade vidare.

Vi hittade mer Sjumila skog och en lapp om spirituell frälsning från Hans. Tack Hans, men en annan gång.

Tog en avstickare inåt skogen med höga förväntningar och skattjaktsandan intakt, vi skulle nämligen se en...

Sjukt häftigt tänkte jag och var förvånandsvärt exalterad över att se denna makalösa byggnad som härdat ut genom årtusenderna och står som ett monument över de forna tiderna.

Då något jag aldrig hade väntat mig inträffade...

...jag blev besviken på en Fornborg. Detta var det enda spår av Fornborgen som vi kunde hitta. Inte för att vara sån, men skylten till Fornborgen var ju mer informativ och intressant.

Med besvikelsen tjock i halsen gav vi oss tillbaka till huvudvägen, i min besvikelse försökte jag hitta forna saker över allt.

På tal om det, forntid känns som ett ganska tvetydigt begrepp. Har dock pluggat på lite och förstått att det handlar om den tid innan kulturer har skapat skriftspråk och detta varierar ganska kraftigt från kultur till kultur. Men i Sveriges historia så innebär detta;


"Inom svensk historieskrivning sträcker sig forntiden från människornas invandring till kristendomens införande på 1000-talet"

 I ren desperation började jag ta kort på allt jag tänkte kunde vara från forntiden... 

 Forngraffiti?

Fornmark? Detta är mitten av Fornborgen, något som jag tidigare trodde var mark är nu forngolv.

 Fornutsikt?

Fornbänk?

ornmur? Och här hade jag faktiskt rätt, detta är en äkta fornmur.

"...går en gammal stenmur. Fram till 1658 markerade den riksgränsen mellan Sverige och Norge. "

Vilket för mig innebär att jag nästan har varit utomlands i år, semestern är redan kirrad. Legenden förtäljer att Sverige och Norges gamla kungar spelade tärning om vart gränsen skulle gå, någon gång på 1000-talet och då blev den här.

Fast frågan är om Svarte Mosse verkligen är den perfekta semesterplatsen?

"Svarte mosse var tidigare ett sankmarksområde. Men efter att alltför många människor sjunkit ner och drunknat där så bestämde staten att man skulle gräva ut denna sankmark till en sjö. Man odlade då också fisk där. Ett år frös sjön snabbt och nästan all fisk dog."


Efter besvikelsen som kickade apostlahästarna vidare genom skogen...

 ...tills vi nådde en tunnel och Volvo Torslanda.

 Hittade vandringens första kryss i hållplatsbingot.

Hittade även företagskonst, kanske något av det tråkigaste som finns.

Så här ser det ut på Volvo, inte det muntraste jag varit med om. Eller som det sades, en industri på en söndag känns som upptakten till zombieapokalypsen.

Nu gick vi tillbaka lite för att leta reda på en bortkommen hållplats, på vägen förstod vi att...

...och

är två vitt skilda land enligt Volvo.

På den lilla skylten står det Amazonvägen, Ellen mästerfotografen slår till igen. Ni kan la Csi:a den, så att den blir större och har perfekt skärpa. Do it.

Den runda bulliga saken är...

Förstod att de hade hemliga ovästtrafikiga linjer här, förstod även att the place to övningsköra är Volvo Torslandas parkering på en söndag.

Fornröse?

Här köpte vi snabb energi för gnälliga själar, i form av festis och choklad.

Innan vi tänkte ta en spännande genväg...

(Makadambolaget kan för övrigt vara det bästa namnet)

innan jag fegade ur och tog ett ganska osmickrande kort...

...men det var sol ändå.

Hittade tillbaka till skogen...

 Massa skog!

Vi hittade en fin infoskylt innan apostlahästarna drog till affären och ingredienserna till tacos.

Lite kuriosa på vägen;

samt lite propaganda på vägen;