I onsdags (2 maj) begav jag mig ut på nya strövtåg, jag kommer hädanefter att kalla det för dagens promenerande, dels för att det är enklare att hålla koll på, men även för att jag då kommer känna mig sjukt duktig eftersom jag knappt rört en fena idag och för att jag ändrar datum till det.
Så, dagens promenerande började med den vanliga promenaden ner till stada och mitt onsdagsmöte. Har fått min vackra telefon och har till den laddat ner en app som mäter sträckorna jag går. Vilket är oändligt underhållande (för mig) och fungerar som en morot när man efter två månaders sängliggande ska bege sig ut i världen.
Så jag kickade återigen igång mina nuförtiden lite rultiga apostlahästar och kastade mig ut i världen. Efter mötet så kände jag mig laddad...
Så jag styrde mina horribelt fula gympadojor mot nya jaktmarker...
Färden ska ta oss ut mot Skogome, kanske ett av de bästa orden att säga på ordentlig göteborgska.
Jag har ändå bott i Göteborg i hundratals år och aldrig någonsin upplevt en broöppning, inte ens varit i närheten av det. Under gymnasiet så kom vissa som bodde på hisingen sent ganska ofta och förklaringen var alltid broöppning, som i och för sig är en ganska bra sådan. Men från mina erfarenheter kanske inte så gångbar, frågan är om de då ljög eller om de stora skeppen bara har bestämt sig för att diskrimminera just mig.
Frågorna är många och svaren jävligt få, så jag höjde musiken och traskade enträget vidare.
Stegen styrde mot Hjalmar Brantnings platsen och det första målet i dagens vandring.
Alla gatukök brukar ju skryta om detta äkta mos, som jag antar tillskillnad från oäkta mos är gjort på potatis och inte pulver. Ibland skriver de ju inte ens potatis, så äkta mos, kan därför vara vad som helst bara man mosar det på ett äkta sätt? eller ligger äktheten i att det är mos och inte någon annan slags konsistens.
När man är i Göteborg, kan det även stå "Gött mos" på ett sånt där, bevara kulturarvet sätt. Jag kan ju tycka att pulvermos är ganska göddigt när jag är på rätt humör. Så att det är gött, behöver kanske inte innefatta att det är "äkta".
Om jag skulle definiera "gött mos" (förutom uttrycket som jag använder förvånandsvärt ofta), skulle det kanske vara lite färska örter i det, kanske en klick smör eller lite muskotnöt och vitpeppar. Men man kan ju inte få allt.
Så att skriva att ens gatukök har äkta mos, kan jag tycka är lite som att skryta med att glassbilen har glass, eller willys har mjölk. Jag brukar utgå ifrån att alla gatukök har äkta mos så det känns lite som en onödig marknadsföringsidé. Antagligen så var det någon som började och de andra gatuköken inte ville bli anklagade för att ha oäkta mos och därför hakade på.
Men tänk om man står där ny i branschen och inte skyltar, då kommer ju alla tro att man saluför falskt mos, det blir lynchmobb med facklor och hela kittet.
...eller så tänker jag för mycket.
Jag promenerade därför vidare, förvånandsvärt sugen på äkta mos, men jag såg ljuset i tunnelns slut...
...som leder fram till Hjalmar Brantningsplats.
...och blev förvånandsvärt nöjd.
Vid Backaplan ligger en av Göteborgs gamla statsgränser, lite intressant eftersom Backaplan tydligen är hisingens hjärta, vilket nu även syns...
...på papperskorgar. Vilket får mig, inte helt osökt att tänka på; Wham! - last christmas.
Men jag tog mig i kragen och stoppade in hjärtat i rockärmen igen, jag har ju faktiskt en mission.
...nice företagsreklam, nu vet ni det.
Hittade dock ännu en av bussarnas hemliga parningsplats/sovplats.
Som i alla andra industriområden, får man förlita sig på bilisterna vänlighet, eftersom det inte finns övergångsställen eller trottoarer på smidiga ställen. Funderar dock hur de som jobbar i området tar sig över vägen, då hållplatserna är på varsinn sida.
Traskade en enorm omväg och hittade cykelbanan, vandrarens vän.
Hittade nästa hållplats och en reklampelare som pekade på att "de inte gör någon skillnad", du får både vara blond- eller brunhårig för att få lågt pris. Jag traskade vidare med denna ljuva vetskap.
Jag vandrade lite rädd vidare i öhmm...satans? fotspår, ut mot Skogome.
En fin bild på mitt solstift, som ni kanske minns så skröt jag om hur bra jag var på att smörja in mig. Jag fortsatte denna skrytsamma trend...men...jag glömde axlarna, kom jag på, precis här. Så jag smörjde in dem och kände mig återigen duktig.
" hur en man, ”likt en tiger”, hållits inspärrad i en liten träbur med gallergolv under tjugo års tid."
För mer information, läs mer om Sankt Jörgen.
...Det vill säga här.
Nämligen Skogome anstalt, som ligger vid...
...ändhållplatsen och slutmålet för min vandring.
Mittemot Skogome anstalten, som är en anstalt enbart för sexualförbrytare ligger det en lågstadieskola.
Jag satt på hållplatsen och begrundade ett tag, innan jag vände på klacken och började vandringen in mot staden.
...jag satte vätskan i halsen och mystiken än en gång tätnade, dock utan 666 och internethjärta men ändå.
Det är ändå rättså fint på våren!
...så drog mig in till centrum för att vänta in middag med mor.....
Innan jag promenerade över bron igen, satte mig på platsgräset vid operan och inväntade middagsdags.
Under middagen började jag helt plötsligt att inte känna mig lika duktig, det där med solsmörjet gick tydligen sådär, eftersom jag glömde nacken (vilken nu har samma textur som grillad kyckling)
sen drog jag upp ärmarna lite när jag gick, tydligen...
Lite kuriosa på vägen;
samt lite propaganda på vägen;
