34.

(Dagens färg är blå) ( sträcka ca: 2,3 mil)

Jag promenerar och promenerar och skjuter upp att skriva om det, dagens promenerande inträffade för över en månad sedan. Det har varit lite svårt att hålla inspirationen uppe, när man är ringrostig, både på själva promenerandet men skrivandet tar även det längre tid när man inte har vanan uppe.

Dagens promenerande ska ta oss ut mot Torslanda och Göteborg galopp, ett ställe jag har varit på tidigare. Då utan promenader i åtanke, utan på metaltown.

Dagen började med att jag gick upp (suprise...)  och promenerade mot mitt möte, som gick som det brukar gå.

Jag posade och som straff för det...

...förlorade en fågel/ängel/duva sina vingar. Tänk på det nästa gång du tar kort på dig själv.

Jag strosilerade bort mot centralen och den ödesdigra bron...

...här är den, har kommit på att det har blivit en hel del kort på den vid det här laget. Men om man börjar sitt promenerande i centrum så finns det inte riktigt några andra val.

Jag kan ju tyvärr inte såsom mytologiska figurer med skägg, gå på vatten och om jag kunde det, så skulle jag starta en blogg som heter; "Ellen promenerar över Atlanten" eller "Ellen promenerar över hajar och hånar dem." Men då mina superkrafter låter mig vänta allt för länge, får jag nöja mig med bron.

Vidare mot Backaplan och Vågmästareplatsen, där jag gjorde en avstickare för att ta promenadens första mål.

I närheten av Kville ska det ligga en nybyggd moské som jag hade tyckt var intressant att kolla på, dock så var hållplatsen belägrad av människor i medelåldern, med hundar och förfriskningar. Detta gjorde inte mig särskilt sugen att stanna kvar så jag styrde min kosa åt motsatt håll och andra upptäckter.

Vid Vågmästareplatsen så bygger de massa nytt, där man tydligen ska förställa sig lyckliga människor som har kräftskiva och annat tjafs. Trots att jag har varit vegetarian sedan Adam hade kortbyxor så försöker jag ändå vara lite öppensinnad och gå på kräftskiva då och då. Där ägnar jag  mig åt annat än vattenspindlar, men samtalen över hur man ska slita isär nämnda spindlar får mig inte direkt att ångra mitt beslut.

Jag promenixerade vidare och till Swedenborgsplatsen, där jag ramlade in i en man som, liksom många andra på mina vandringar undrar vad fan jag sysslar med. När jag förklarar så brukar följande fråga vara ;varför? och mitt standardsvar; varför inte?

Kom fram till Bjurslätt, här har jag aldrig varit innan...

...såhär ser det ut i Bjurslätt, nu vet ni.

 ...mer Bjurslätt/Tolered. I det mulna och lite ledsna vädret stretade jag mig vidare i jakt på hållplatser.

 Det finns flådiga villor här.

 Vid Klara skulle jag göra en avstickare till biskopsgården, som ligger ganska nära.

 Men i slutändan skulle jag ändå mot Björlanda och Torslanda.

 Hittade en stig...

 ...som jag tyckte såg förvånandsvärd mycket ut som en gata eller väg.

Framme vid Solstrålegatan, hade det som jag i hemlighet hade hoppats på, molnen sprack upp och det blev faktiskt solsken.

Jag fann mig själv väldigt skepisk till det inträffade.


Jag promenerade vidare mot Torslanda och fann mig själv i naturliga behov, så jag tog en avstickare för att öhmm...öhh...som drottningen säger...byta skor.

Hittade en skog, det finns en ganska tät, väl där hittade jag möblernas hemliga begravnings/parningsplats.

 en befriad tv-fotölj

Skog

 skelett av säng

skelett av sängens partner.


Jag promenerade vidare med siktet inställt på Torslanda, hittade klare mosse och försökte ta en vacker bild på den...

 Hittade ännu en av Göteborgs stadsgränser, den ser ut såhär, ungefär likadan som de andra.

Kände mig välkommen och promenixerade vidare.

 Till Klare Mosse, där jag förlustade mig med infotavlan och naturen...

 Detta är den bästa bilden, tror jag stod och skrockade ett långt tag åt; den vanliga paddan som dyker upp ur sitt öhmm...gryt?! och säger Tjaaaa.

Efter att ha suttit och vilat apostlahästarna ett tag, laddade jag om batterierna och skred likt en duracellkanin vidare ut i världen.

Under mina vandringar i olika delar av Göteborg, har jag stött på olika typer av klistermärken med politiska budskap. Har uppmärksammat dem jag anser är bra och stämmer överens med min egen politiska åsikt. Men jag har sett väldigt många som  är den raka motsatsen, jag har valt att inte ha med dem här eftersom jag tycker att de både är stötande och rent utsagt korkade och inte förtjänar någon som helst uppmärksamhet.

På vägen mot Torslanda så hittade jag otroligt många sådana klisterlappar och elskåpen var vid vissa tillfällen tapetserade med både dumheter och trams och rykterna om torslandanazisterna kom upp till ytan igen.

Hittade ett elskåp jag gillade, där dumheterna var bortrivna för att på en lyktstolpe brevid (...väldigt högt upp) äntligen spegla den världsbild jag tror på.

Jag promenixerade vidare iklädd ett något muntrare leende...

Man gillar ju på något sätt att det är  hästar...

hittade återigen Svarte Mosse, men från andra sidan. Den är tydligen väldigt stor.

En för mig ny skylt, så ni vet, här är en dålig bro. 

Natur!

Vid Allebyvägen vände jag på klacken och promenerade inåt igen, nästa hållplats ligger på en annan rutt.

Göteborg galopp, för er som minns/vet så flyttade metaltown hit, mitt ute i ödemarken. Så vägen härifrån och till länsmansgården har jag promenerat tidigare när det stulade med bussarna från festivalen.

Gnäggisar!!!

Mellan Helgeredsgårdar och Klare Mosse ska det enligt min linjekarta, och hållplatsernas information finnas en hållplats som heter (...som ni säkert kan se på mästerfotografen Ellens kort) Skogsvägen.

Jag letade och letade och finkammade den lilla sträckan väg efter hållplatsen, jag hittade gatuadressen men inte så mkt mer. Sen hittade jag en tant, som bekräftade mina farhågor att den hade blivit borttagen. Frågan är om den återkommer eftersom de höll på att bygga om, men fotograferade lite koner i alla fall.

Gav upp min jakt och strosilerade mot Bjurslätt igen och den alternativa vägen fram till mitt mål. 

Ett skyddsrum, de är lite tuffa. En gång såg jag hur de öppnade det vid Esperantoplatsen och det var massa öl där. Tror att det är mitt närmaste, så både öl och skydd verkar ju värt.

Såhär ser det ut i Svartedal, ser mer ut som Gråedal och vädret började hålla med mig igen.

Promenadens sista mål innan jag styrde kosan mot Vårväderstorget

 Väg.

Hittade en chokladkartong utan choklad, besvikelsen var stor.

Hittade mitt hem på hisingen och där ett uppmuntrande och uppvärmande bad.


Lite kuriosa på vägen;

Samt lite propaganda på vägen;