Jag har varit sjuk i ungefär 2 månader, med vissa undantag, då jag klantig som jag är har tagit ut mig alldeles för mycket när jag kännt minsta vink till tillfrisknande. Därav den långa frånvaron.
Idag har jag gått den kanske viktigaste promenaden för året, nämligen i första maj tåget. Jag har skanderat, jag har haft blommor i mitt hår (som förhoppningsvis fler än jag kunde se) och jag har skaffat mig lite mer framtidstro.
Imorgon är det nypremiär för det nya livet, som tillskillnad från de senaste månaderna inte ska innehålla så mycket stillasittande, det kommer alltså vara rättså likt det gamla livet.
Jag ska ladda kameran och mp3-spelaren, putsa mina gräsliga gympadojor och återigen kasta mig ut i den göteborgska djungeln.
på återseende.
Äntligen!
SvaraRadera